Årets lärare 2024: I mitt Matteland, del 1
Jag, liksom säkert många andra lärare, har funderat mycket på hur eleverna ska finna glädje i matematik. Vad motiverar eleverna? Vad inspirerar elever? Vad får dem att vilja lära sig mer och våga försöka och misslyckas för att försöka igen och kanske lyckas på andra försöket?
Målet med klassrummet jag undervisar i är att eleverna ska vara omringade av matematik. Längs med väggarna finns det massor av lådor med matematikmaterial, vars innehåll är lektionsmaterial för varje klass åtminstone en gång i veckan. På anslagstavlan finns det bland annat formler som eleverna kan kika på vid behov. Väggarna pryds även av tallinje från -20 till 20 samt Fibonaccis talföljd. Även golvets yta har jag utnyttjat genom att klistra utspridda primtal, det finns tejpade rutor för att visualisera olika areor samt graderat tejp vid dörren för att visualisera olika grader. Dessutom har jag skrivit formler på fönstren, till elevernas stora bestörtning (flera elever utbrast “VEM har ritat på fönstret?!”). Jag tror att det är viktigt att omgivningen för inlärningen är inspirerande och att eleverna kan ha visuella minnesbilder (t.ex. att de vet att en formel står skrivet med grön färg på en tavla bak i klassen) för att underlätta att komma ihåg hur de ska beräkna olika saker. Dessutom tror jag att det smittar av sig på eleverna att läraren trivs i sitt klassrum, då har även de lättare att trivas.
Förutom ett inspirerande klassrum har jag satsat på tre områden, som jag tror motiverar eleverna till glädje i matematik. Dessa tre är laborativ matematik, spel och skola i rörelse. Laborativ matematik kan man ha av två olika orsaker. Dels för att konkretisera något abstrakt inom matematiken och genom det öka förståelsen och dels för att variera undervisningen. Jag tycker att båda orsakerna är lika viktiga. Även materialet kan delas in i två kategorier. Antingen använder man material som är skapat för just laborativa matematikuppgifter eller så kan man använda annat material, vars huvudsakliga användning är något helt annat än konkretisering på matematiklektioner som till exempel spaghetti, modellera och ärtpåsar.
Att arbeta med laborativt material tränar något helt annat hos eleven än att “bara sitta och räkna”. Jag blir ofta överraskad över elever som snabbt förstår uppgiften och lägger märke till samband då vi använder laborativt material, men som kanske inte visar sitt kunnande så bra med vanliga uppgifter/bokens uppgifter. En annan viktig aspekt då eleverna jobbar laborativt är att låta dem göra det i par eller grupp. Då eleverna jobbar i par talar de matematik vilket gör att jag bättre kan höra vad de kan, vad de har uppfattat om innehållet och om de har hamnat på villospår. Eftersom eleverna tänker högt ger det mig som lärare således ett försprång och jag har lättare att veta vad som ytterligare behöver förklaras och exemplifieras.
Utdrag ur läroplanen: “Konkreta och laborativa inslag är centrala i undervisningen och studierna i matematik.” Ordvalet “centrala” är något som jag tycker att man som matematiklärare bör ta åt sig. Laborativa inslag är en viktig del av matematikundervisningen och något som eleven har rätt att få ta del av. Både för att få visa sitt kunnande via laborationer men också för att utvecklas i sitt laborativa tankesätt. Dessutom står det i läroplanen att “Konkretisering är fortfarande en viktig del av matematikundervisningen.” Därför tänkte jag att min artikelserie i Dimensio kunde vara att jag visar för läsaren vad några av mina lådor i klassrummet innehåller och samtidigt tipsar jag om olika övningar man kan göra i undervisningen med materialet.
I skrivande stund är det Pi-dagen (dvs. 14 mars) så jag tänkte berätta kort om tre olika laborativa övningar under temat “Cirkeln”. Alla tre laborativa övningar hör till målen M3, M5, M6 och M17.
Innan jag ens nämner ordet Pi gör vi en laborativ övning där målet är att eleverna själva ska upptäcka sambandet mellan cirkelns omkrets och diametern. Övningen blir roligare om man ber dem lektionen innan att ta med sig något runt till skolan, för då känner de sig mer delaktiga. Dessutom får det eleverna att öppna ögonen och studera deras närmiljö, vilka former de kan se runt omkring sig. Förutom elevernas medhavda runda föremål har jag en hel del olika stora föremål (tips: loppisar!). Därefter mäter eleverna parvis fem olika föremåls omkrets och diameter och beräknar sedan förhållandet mellan omkretsen och diametern. Det är förvånansvärt många elever som inte insett att ett hjuls omkrets är lika lång sträcka som ett hjul snurrar på ett varv. Pizzaskäraren är ett bra verktyg för att visualisera detta. Jag brukar gå runt och markera en uträkning per par som de får komma och skriva på tavlan. (Jag väljer alltid den uträkning som ligger närmast 3,14159…) Därefter diskuterar vi i helklass hur det kommer sig att eleverna har fått liknande svar. Vi diskuterar även varför inte alla fick förhållandet 3,14159… Efter detta introducerar jag formeln hur man beräknar omkretsen då man vet diametern eller radien.
Serpentinlabben görs också i par. Elevernas uppgift är att försöka uppskatta serpentinens längd så bra som möjligt, UTAN att öppna den. Som hjälpmedel har de endast papper, penna och linjal. Då alla par har gjort sin uppskattning skriver de resultatet på tavlan och sedan öppnar vi rullarna för att mäta. Har alla serpentiner samma längd? Vem var närmast? Det är även bra att fråga alla grupper vilken strategi de hade då de löste problemet. Man kan även utveckla uppgiften till att eleverna ska beräkna serpentinens area. Hur många rullar behövs för att täcka hela golvet i klassrummet?
Kexlabben görs enskilt. Varje elev får ett kex framför sig. Elevens uppgift är att beräkna kexets omkrets, area och volym. (Om man vill göra uppgiften lättare tar man inte i beaktande att fyllningen inte kommer ända ut till kanten.) Då uppgiften är gjord korrekt får eleven äta upp kexet. Detta är en väldigt bra övning i att förstå de olika formlerna samt att förstå skillnaden mellan de olika begreppen omkrets, area och volym.
Bilder: Nina Aspegrén
