Matematikbiennalen 2026 – ur min synvinkel
I höstas då programmet för matematikbiennalen publicerades och det äntligen var dags att få välja vilka tio föreläsningar/workshops jag skulle få ta del av var jag säkert en av de första på arrangörens webbplats och scrollade genom programmet. Det är varje år ett digert program med en massa härligheter att välja bland. De senaste gångerna har plattformen utvecklats så bra så det är enkelt att anpassa sökningen efter bland annat stadie. Som vanligt hade jag svårt att välja bland det stora utbudet så jag bestämde mig för att ha tre huvudteman i mina val: AI och programmering, bedömning och tänkande klassrum. Eftersom jag var ute i så god tid hade jag turen att rymmas med i mina första val. Det gäller att vara snabb med anmälan om man har ett visst tema eller en viss person man vill lyssna på.
Onsdagen den 28 januari bar det äntligen av till Göteborg! Eftersom jag hade varit tidig även med hotellbokningen bodde jag på samma ställe som själva konferensen, vilket underlättade en hel del, men tyvärr blev det denna gång inte mycket till sightseeing i själva Göteborg (vilket jag tycker är ytterligare en rikedom i biennalerna, att få se och bekanta sig med nya platser). Sedan på torsdagen startade det första passet, som för mig var “Holistisk bedömning av elevers förklaringar”. Workshopen gav många tankeställare kring hur vi kan se i elevernas lösningar och förklaringar om de har en ytlig eller en djup förståelse. Föreläsarna hade utarbetat en matris som vi hade som stöd vid bedömningen av förklaringarna.
Mitt andra pass “Matematikundervisning baserat på the Science of Learning, Singaporemodellen och Tänkande klassrum” blev ett ytskrap i tre väldigt givande metoder. Föreläsarna berättade om sina egna erfarenheter och gav tips på vad de har upplevt att fungerar och vad inte. De väckte intresset hos mig att ta reda på mer om Singaporemodellen! Föreläsarna tog bland annat upp vikten av att undervisningen byggs upp genom att gå från konkret material till bildligt material för att sedan komma in på abstrakt material. Det är viktigt att eleverna får arbeta undersökande!
Mitt tredje pass “Så väcker vi programmeringslust i högstadiet” var en bra workshop i ett för mig nytt programmeringsspråk, Processing. Språket var relativt enkelt och det var väldigt intuitivt hur det fungerade, så det känns lämpligt för åk 7-9. Föreläsaren delade ut färdiga lektionsmaterial för tre lektioner, så för mig som lärare är det bara att genast sätta igång och använda materialet utan att det kräver desto mer förarbete. Tanken med materialet är att det väldigt snabbt ska börja hända något. Om eleverna måste programmera mycket innan “det roliga börjar”, så tappar de snabbt intresset. Så det här ska jag testa ännu i vår med mina sjuor!
Mitt femte och sista pass för torsdagen handlade om “Escape room – när elever blir äventyrare i matematikundervisningen”. Jag tycker själv om att använda Escape room som motivering och variation i undervisningen och Ulrica Elisson är en verklig inspirationskälla inom detta område. Hon har en hel del bra material och idéer om hur man kan bygga upp ett Escape room för eleverna. Det är såååå inspirerande att lyssna på henne!
Efter torsdagens sista pass hade vi en kort paus innan det var dags för den fina middagen. Jag har varje år, som jag varit på biennalen, valt att delta i festmiddagen. Det är ett bra tillfälle att sitta ner och prata med övriga biennalare hur de har upplevt dagen, vad har de varit på föreläsningar, vilka bra tips och tankar har var och en fått samt diskutera aktuella frågor i olika skolor (och länder). Dessutom brukar underhållningen och maten vara otroligt bra. Så även i år!
Min fredag började, knasigt nog, med en workshop av bekanta från Finland. Temat var “Tänkande klassrum i matematik”, vilket var min största tyngdpunkt denna biennal. Jag ville ha konkreta tips på hur jag kan få mina elever att tänka mera och imitera mindre. Jeanette och Maria berättade om sina egna erfarenheter, vad som fungerar och vad som inte fungerar. Det var väldigt givande att höra hur de har byggt upp sitt tänkande klassrum och vilka “misstag” och “framgångar” de har haft längs med vägen. De tipsade om boken “Att bygga tänkande klassrum i matematik” av Peter Liljedahl. I skrivande stund har jag bara påbörjat boken och jag inser redan nu vilken game changer detta kommer att vara!! (Tips till en givande övning: Låt eleverna skapa 1-20 genom att använda fyra 4or. I varje beräkning skall alla fyra 4or användas, de får använda alla fyra räknesätt, parenteser, potenser, kvadratrot och fakultet. Testa!!)
Under fredagen hade jag ytterligare två pass som tangerade temat “Tänkande klassrum”. Det ena var erfarenheter från en norsk skola som använt sig av denna metod och den andra en föreläsning om en massa tips till undervisningen. Hur kan vi aktivera eleverna? Vad svarar vi då de frågar “Varför ska jag kunna det här?”. En intressant fakta från föreläsningen var att vi lär i medeltal vänta endast 0,9 sekunder innan vi låter eleverna svara på frågan vi ställt. Det är ju galet! Det optimala är att vi ger eleverna 3 sekunder innan någon får svara, väntar vi 5 sekunder börjar de redan tappa intresset. Föreläsarna delade en hel hop med aktiverande uppgifter samt tips på var man kan hitta mer. Det var verkligen uppskattat. (Exempel: Avståndet mellan två bilar på E22:an är 200 km. Den ena bilens (Volvo) hastighet är 70 km/h och den andra bilens (Ferrari) hastighet är 90 km/h. Vilket avstånd kommer det att vara mellan bilarna efter en timme?)
Mitt sista pass hade temat “Äventyrsmatte – matematiklektionerna som eleverna längtar till”. Emil berättade om hur han bygger upp undervisningen som ett spel där eleverna först behöver träna på olika områden för att sedan ha en slutkamp (Kampen mot Decimalion) och till exempel rädda någon som blivit tillfångatagen. Hans material är väldigt inspirerande och jag kan tänka mig att använda den här typen av inslag i min undervisning.
Mellan alla passen och på lunch- eller kaffepauserna har biennaldeltagaren möjlighet att gå runt och bekanta sig med förlagens utställningsmaterial och olika undervisningsmaterial. Dessutom fanns det en idéutställning som hade en massa intressant att bekanta sig med, bland annat rymdgeometri med VR-glasögon och olika spel. Pauserna är också bra tillfällen att diskutera med andra om tips de har fått från sina föreläsningar. Jag reste med en kollega och vi valde olika föreläsningar för att få ut så mycket som möjligt av vårt besök. På pauserna och på hemvägen diskuterade vi våra intryck och tankar som föreläsningarna väckte hos oss. “Hur kan vi implementera detta hos oss?”
För mig är biennalen en otrolig energikick och verkligen en fantastisk upplevelse. Jag hoppas på att kunna delta i flera biennaler framöver. Att SMF-MAOL r.f. koordinerar ansökan om stipendium är fint, för det underlättar verkligen varje enskild lärare. Tusen tack till Svenska Tekniska Vetenskapsakademien i Finland (och för min del även Kulturfonden) för att ni möjliggjorde för flera lärare att kunna delta i årets biennal. Du som läser detta – Häng med till Sundsvall 2028!
